Vaknade vid halv fyra när mannen gick till jobbet, kan inte somna om. Är för trött för att gå upp och om jag skulle gå upp, vafan gör man vid denna tiden? Är för pigg för att somna om, hungrig är jag med, inte roligt alls. Ska upp med tjoddan 7.30, hoppas på lite mer sömn innan dess iaf. Blir ju inte direkt bättre av att ligga här och knappa på telefonen, får väl sätta på någon tråkig podd på radion haha

Legat i soffan en stund nu, kommer inte härifrån då höften låst sig. Känns ok så länge jag ligger still men minsta rörelse så gör de så ont att jag skriker och svettas som en gris. Ringde mannen innan för att kolla om han var påväg hem men då hade han precis gått in för att handla i affären så jag sa åt honom att handla klart för de ekar ändå tomt här hemma. Ligger så stilla jag kan och Aurora är världens ängel. Hon ger mig ett gosedjur varje gång jag får ont. 

Dagen började med ett litet vredes utbrott bara för att mannen sa åt mig att tänka på en sak så jag inte gör om "misstaget" igen. Efter de bad jag om ursäkt såklart. Sen råkade jag göra så att han spillde kaffe, han suckade lite lätt och jag började böla som fasen, han kom och skulle trösta och då grät kag så jag nästan hulkade. Sen satt vi i soffan hela familjen och åt frukost, Aurora ville iväg och leka med kusinerna och när mannen frågade om jag orkade lämna så bröt jag ihop ännu en gång! Under förmiddagen och eftermiddagen fick jag några timmar för mig själv då mannen också va iväg. Jag grät för att jag inte orkade göra kaffe, grät för att någon på Biggest looser på tv gått ner mycket i vikt, grät för att jag kände mig löjlig. Efter de höll hormonerna sig relativt i schack sen satt jag och mannen i köket och pratade lite om inget speciellt då började jag gråta och när han ställde en följdfråga så grät jag ännu mer och Han försökte trösta igen och då eskalerade det. När jag lugnat mig lite så försökte han få mig att skratta men de övergick till massa gråt. Herregud säger jag bara, stackars min man! Men han vet precis vad jag behöver efter en sånhär dag. Ligger just nu i ett varmt bad med massa skum och tända ljus överallt och min älskade Carlsberg. Helt slut i kropp och själ efter denna hormonstinna dag ... 

Öppnade dörren och traskade ut, både jag och Aurora tyckte att de var riktigt kallt idag, speciellt när vinden tog tag. Jag bestämde mig ändå för att ta en promenad efter dagislämning. Blev bara 20 minuter men de är bättre än inget, orken tog bara slut och jag kände att yrseln var på intågande. Nu är jag hemma och nerbäddad i soffan, ska snart göra min smoothie och sen kolla på revenge, har några avsnitt att ta igen.

Barnmorske besöket igår fick tankarna att snurra mycket och nervositeten att komma. Bebisen ligger fortfarande i säte men den har ju några veckor till på sig att vända sig som jag berättat tidigare. Om den inte vänt sig vid nästa besök så bokas ett vändningsförsök in. Denna gången frågade jag mer om vad allt innebär med säte och vad händer om vändningen inte lyckas osv. En del av mig önskar att jag inte frågat men ska ändå försöka släppa alla tankarna tills vi vet hur de blir med vändning och allt. Om vändningen inte skulle lyckas så kommer de bli ett planerat kejsarsnitt, skulle jag få vattenavgång innan dess så ska jag bara lägga mig ner och tillkalla ambulans. För när bebisen ligger i säte är de inte tilltäppt i hålet vilket innebär att navelsträngen kan trilla ut, inte alls läskigt! Men som sagt, ska försöka släppa det och kolla vad som händer vid nästa besök. 

Suck! Har slökollat på Idol och jag är så glad över att vi inte laddar upp med världens fredags-mys och bänkat oss i soffan. Varför jag är glad över detta? För att helt ärligt ( jag vet att de finns risk att jag låter precis lika bitter som Bard ) så fanns där ingen som var riktigt bra ikväll utan det lät bara "ok". Den som i mina öron och ögon var bäst ikväll var Elin, hon gör ändå något eget och hennes personlighet lyser igenom men det nådde ändå inte enda fram. 

Strax efter tio i förmiddags traskade jag hem från jobbet för sista gången på väldigt länge. Kommer tidigast tillbaka 15 Januari 2015! Känns hur galet som helst. Är 8 veckor kvar till beräknad förlossning och de känns nära men ändå en bra bit bort. Längtar som en tok gör jag nu. Dagarna kommer fyllas med vila, förberedelser, fix, längtan och väntan. Känner på mig att de första dagarna kommer gå åt till att vila mycket då jag kommer känna att "nu kan jag slappna av". Tror kroppen känner de redan nu för denna kväll är jag tröttare än någonsin, höll på att somna vid kvällsmaten för en stund sen. Nu ligger jag och lilla hjärtat i varsin soffände med täcke och kollar tecknat, tror de blir en tidig kväll ikväll.