så stolt att jag spricker!

Har precis kommit hem och landat i soffan efter möte på dagis. Var dags för Auroras "avslutnings möte", var med vemod jag gick dit. Personalen på dagis har varit helt underbara, tillmötesgående, förstående osv. Dom har varit helt otroliga, finns inga ord som kan beskriva hur tacksam jag är över att just dom jobbar på Auroras dagis. Det var bara en masa goda ord om Aurora, hennes engagemang, empati, förståelse osv. Min lilla tjej som egentligen inte alls är så liten. Åååå jag är så stolt över henne så att jag nästan spricker! En fin människa är hon, otroligt fin mot sina kompisar, vill att alla ska få vara med och delaktiga, hon besitter en enorm medkänsla och medmänsklighet fastän att hon bara är (snart) 6 år. Sen att hon trotsar ihjäl här hemma är en helt annan sak, det är helt ok speciellt när jag får höra vilken otroligt fin människa hon är. Älskade fina barn, det finns inget inget jag inte skulle göra för dig ♥