När vi plussade

Den 26 April köpte jag ett grav-test, trodde inte att de skulle visa något trots att mensen var sen. Jag kissade på stickan och gick därifrån. När jag kom tillbaka så ville jag så gärna att de skulle visa att jag var gravid men jag vågade inte hoppas. Tittade försiktigt på stickan och jag var gravid, strecket var ljust men ändå ett streck. Blev glad, nervös, orolig samtidigt som jag hade världens lyckorus inom mig. Nervositeten och oron berodde på hur illa det gick förra gången, kunde det gå så illa igen?! Ringde upp till Kvinnokliniken och bokade tid för ultraljud, fick en tid i samma vecka som fostret dog förra gången. 8 Maj kom och det var dags för ultraljud. När bilden kom upp var där bara svart! Jag blev jätte orolig för det såg precis ut som efter missfallet. Min puls ökade och jag började svettas. Läkaren bad mig gå och kissa och vid andra försöket så såg man något litet litet litet, läkaren kunde se en puls och kände på min samtidigt för att se att de inte var min puls sen sa han "definitivt en egen puls, ett mycket vitalt foster"
8 maj, ultraljud på sjukhuset, såg först ett svart hål och kände tomhet,fick gå å kissa för att dom Sullle få bättre sikt, en mini Ebbesson, hjärtat slog. Läkaren kollade pulsen på mig samtidigt å sa " definitivt en egen puls, ett mycket vitalt foster". Resten av dagen bestod av lättnad, lycka, tårar och huvudvärk!